Tänk dig att du befinner dig i ett grymt biohus, av det slag som sett bättre dagar, med slitna säten och en unken doft som dröjer sig kvar i luften. Den enda andra beskyddaren är en äldre herre, en pappatyp, som verkar vara förlorad i sin egen värld. När du slår dig ner kan du inte undgå att märka hans uppmärksamhet dras mot ditt håll. Du känner ett pirr av upphetsning när han subtilt uppmuntrar dig att utforska dina lustar. Och så börjar du smeka dig själv, spänningen av det förbjudna bidrar till njutningen. Pappan ser på, ett leende spelar på sina läppar när han gör detsamma, hans hand rör sig rytmiskt i skydd av sin jacka. Den dunkla belysningen och ekon från gamla filmer som spelas i bakgrunden skapar en stämning av smutsig, filmisk njutning. Spänningen byggs upp, sätena knakar för varje rörelse, det enda ljudet i den öde teatern. Synen av pappan som smeker sig själv lägger bara bränsle till elden, vilket gör upplevelsen ännu mer upphetsande. Och så når man med en flämtning sin klimax, njutningen överväldigande. Pappan ler, sin egen utlösning uppenbar under kavajen. Lamporna tänds igen, och teatern är lika tom som den var tidigare, utan att lämna några spår av det intima mötet.