Efter en tumultartad vecka av självtvivel och osäkerhet kom Anna på sig själv med att längta efter trösten av sin frus beröring. Smaken av hennes mjuka läppar mot hennes var ett välbekant ankare, som jordade henne i deras kopplings verklighet. Deras kyssar fördjupades, deras kroppar flätades in i en dans lika gammal som tiden själv. Annas begär växte, hennes längtan efter mer blev påtaglig. Hon längtade efter känslan av hur hennes frus tunga utforskade hennes mest intima område, smakade på henne, validerade henne. Njutningen var överväldigande, ett bevis på deras gemensamma passion och förståelse. Varje beröring, varje slick, skickade vågor av extas som for genom Anna och bekräftade hennes plats i världen. Deras älskog var ett firande av deras band, ett bevis på kraften i kvinnligt val och skönheten i deras gemensamma lustar.